Det var en hemsk höst. Lågvattenmärket var då jag tvingades lämna en bröllopsmiddag i förtid på grund av häftig huvudvärk. Då min make i vår tambur kort släppte greppet om mig föll jag omkull. Jag hade aldrig tidigare lidit av migrän, men efter fyllda 30 blev det plötsligt ett bekant inslag i mitt liv.
Det var ändå inte den nya huvudvärken som var grundorsaken till att den där hösten kändes hemsk. Samma höst skrev jag under kvällar och på veckoslut vid sidan om mitt avlönade forskningsarbete (tidsbundet) en postdoc-ansökan till Finlands Akademi. Jag hade som underlag min ansökan från föregående ansökningsrunda, men det var ändå ett stort arbete: hela den teoretiska referensramen måste omarbetas och en ambitiösare plan måste mejslas fram.
Sett i backspegeln var det inte speciellt överraskande att min kropp visade att gränsen hade kommit emot.
Akademiskt arbete på hälsans bekostnad
Att jag under kvällar och veckoslut skrev en ansökan om finansiering vid sidan av mitt forskningsarbete är på intet sätt något nytt i den akademiska världen. Olika enkäter skvallrar om den bistra verkligheten vid högskolorna: en omåttlig arbetsbörda är ett sorligt bekant problem vid såväl universiteten som högskolorna. I Forskarförbundets medlemsenkät svarar över hälften av de universitetsanställda att de utan ersättning arbetar mer än vad kollektivavtalet föreskriver (Puhakka, 2020, 87–88). I en enkät riktad till yrkeshögskolornas anställda berättar till exempel överlärarna att de forskar på ”extra” tid (Mäki et al., 2019, 67–68).
Knappast förnekar någon att det här är en ohållbar verksamhetsmodell med tanke på forskarnas arbetshälsa och välmående. De positiva hälsoeffekterna av ordentlig återhämtning från arbetet är obestridliga. Omåttligt arbetande på bekostnad av arbetshälsan och välmåendet är ett förödande bränsle i det akademiska ekorrhjulet.
Varför i hela fridens namn jobbar då forskare på fritiden och äventyrar sin egen hälsa? Det skulle vara enkelt att anta att forskare en gång för alla är så hängivna forskningen att de av idel förtjusning offrar all sin vakna tid för den och helst också nattetid drömmer om nya teoretiska genombrott och innovativa tillämpningar. Hängivenhet är kanske en del av sanningen, men inte på något sätt hela sanningen.
Osäkerhet och för knappt tilltagna resurser inom akademiskt arbete
En viktig bakgrundsfaktor är osäkerheten. Osäkerhet är det viktigaste skälet till mitt hejdlösa arbetande. Då den egna framtiden inom det akademiska ständigt är i vågskålen kan man aldrig lita på att man gör tillräckligt. Det här är en påtaglig faktor inom universitetssektorn som kännetecknas av tidsbundna anställningar. Dessutom kvarstår denna anställningstyp förvånansvärt envist och omfattar även undervisnings- och forskningspersonal som har doktorerat.
Den eviga bristen på resurser inom akademiskt arbete är en annan bakgrundsfaktor. Forskningsarbete finansieras till största delen som projekt, men till exempel publiceringsprocesser kräver ofta engagemang som sträcker sig ut över projektets tidsram. På så vis förskjuts det lätt arbete även utanför projektet.
Motsvarande utveckling sker för tillfället även vid yrkeshögskolorna, där man i allt större omfattning bedriver tillämpad forskning. Forskningskulturen är fortfarande ung vid yrkeshögskolorna. Traditionellt har man fokuserat på utvecklingsverksamhet och fokuseringen på forskning är utmanande med tanke på de resurser arbetet kräver. Om ledningen inte fullt ut förstår hur mycket tid forskning tar i anspråk finns det en risk för att forskarna skriver ambitiösa finansieringsansökningar och slutför arbetet med vetenskapliga publikationer på sin fritid. Det här arbetet utgör hörnstenar i forskningen och det kan inte lämnas ogjort, även om ministeriets finansieringsmodell för den egna organisationen medför att man lättare kammar hem poäng för en bloggtext.
Å andra sidan kan den unga forskningskulturen även vara en fördel för yrkeshögskolorna: en skadlig uppfattning om att hejdlöst arbetande skulle vara något ofrånkomligt har inte nödvändigtvis hunnit slå rot inom organisationerna. Förhoppningsvis fortsätter yrkeshögskolorna att utveckla arbetsförhållandena och arbetsuppgifterna för sin forskningspersonal så att FoUI-verksamheten kan växa på en hållbar och mänsklig grund (Tiitinen, 2023).
Aldrig mera!
Hur gick det då med ansökan som jag offrade min hälsa för den där hösten för några år sedan? Tamme tusan, finansieringen beviljades! Då beslutet kom var jag så klart glad, men jag kände samtidigt en djup motvilja. Det hade varit lätt att skylla på orättvisorna i det akademiska lotteriet om ansökan hade avvisats. Nu bekräftade finansiären mitt osunda knog. Streta på bara, vid gränserna för vad din hälsa tål, så får du pengar!
För tillfället verkar det tyvärr som att det är individen själv måste vara aktiv och fatta beslut om att prioritera sin hälsa, eftersom ingen inom i den akademiska världen gör det för oss. Mitt beslut var att aldrig mera ge mig in i det farliga ekorrhjulet. Beslutet har hållit. I sanningens namn är det ändå betydligt enklare att hålla fast vid beslutet med stöd av mitt nuvarande arbetsavtal som gäller tills vidare.
Välmående på arbetsplatsen och mänskliga arbetsvillkor ska ändå inte vara på individens ansvar, utan det här är saker som vi kollektivt bör ta hand om. Det är dags för forskarnas arbetsgivare och finansiärer att vakna upp och ta till sig verkligheten.
Sanni Tiitinen
Skribenten är Forskarförbundets vice ordförande och ordförande för Suomen ammattikorkeakoulujen tieteentekijät. Hon är anställd som äldre forskare vid yrkeshögskolan i Jyväskylä. På fritiden ansöker hon inte mera om finansiering, utan hon ägnar sig åt kreativt skrivande, yoga och hundpromenader.
Källor:
Mäki, K., Vanhanen-Nuutinen, L., Mielityinen, S. & Hakamäki, S-P. (2019) Kiviä ja keitaita II. Ammattikorkeakoulutyö muutoksessa. Helsinki: Haaga-Helia ammattikorkeakoulu. https://www.haaga-helia.fi/sites/default/files/file/2020-10/kivia-ja-keitaita.pdf
Puhakka, A. (2020) Niin pitkä on matka… Tieteentekijöiden liiton jäsenkysely 2019. Tieteentekijöiden liitto. https://tieteentekijat.fi/assets/uploads/2020/09/Tieteentekijoiden-jasenkysely2019_Niin-pitka-on-matka.pdf
Steed, L. B., Swider, B. W., Keem, S. & Liu, J. T. (2021) Leaving Work at Work: A Meta-Analysis on Employee Recovery From Work. Journal of Management, 47(4), 867–897. https://doi.org/10.1177/0149206319864153
Tiitinen, S. (2023) Kestävää ja inhimillistä kasvua ammattikorkeakoulujen TKI-toimintaan. Artikel 5/2023. Akava Works. https://akavaworks.fi/julkaisut/artikkelit/kestavaa-ja-inhimillista-kasvua-ammattikorkeakoulujen-tki-toimintaan/
Vipunen – opetushallinnon tilastopalvelu: Ammattikorkeakoulujen henkilöstö. Tietolähde: OKM:n vuosittainen tiedonkeruu. https://vipunen.fi/fi-fi/_layouts/15/xlviewer.aspx?id=/fi-fi/Raportit/Amk%20henkil%C3%B6st%C3%B6%20-%20vuosi.xlsb