”Vem har gett er befogenhet att kräva löneförhöjningar nu i det här läget?” En medlem skickade mig detta tvivlande e-postmeddelande i vintras. I det här arbetet går det ofta så att saker som är självklarheter för en själv inte är det för andra.
Jag fick även för mig själv klargöra varför vi förhandlar om löneförhöjningar samtidigt som omställningsförhandlingar av ekonomiska skäl var på slutrakan vid ett universitet och att det nuvarande ekonomiska världsläget har höjt alla priser.
Forskarförbundets varumärke har förnyats under de senaste åren, vi talar om ett förbund för alla som arbetar med forskning och vi vill skapa en gemenskap för branschfolket. I grund och botten är vi ändå en intressebevakningsorganisation för våra medlemmar och vi står upp för dem i arbetsrelaterade frågor. Ett av huvudsyftena med att inrätta sådana fackförbund har varit att värna om medlemmarnas löneutveckling och slå vakt om bevarandet av köpkraften (på finska).
Löneförhöjningar har under tidernas gång förhandlats på olika sätt, centraliserat och för närvarande inte fullt så centraliserat (det finns förstås många uppfattningar om den saken) och lokalt. Under den så kallade förbundsomgången i vintras avtalades endast om det andra årets löneförhöjningar för det kollektivavtal som slöts i fjol. Kollektivavtalen ingås mellan arbetstagarförbundet och arbetsgivarförbundet och i dem avtalas om branschens lönenivå, arbetstider och andra centrala arbetsvillkor. Då kollektivavtalen förnyas med några års mellanrum kan de flexibelt ta hänsyn till bland annat förändringar inom branschen, lagändringar samt den samhälleliga och ekonomiska situationen, vilket beskrivs i ett tidigare blogginlägg (på finska).
”I grund och botten är vi en intressebevakningsorganisation för våra medlemmar och vi står upp för dem i arbetsrelaterade frågor och löneutveckling.”
I år präglades förhandlingarna av de stigande levnadskostnaderna. Vi lyfte flera gånger fram i våra inlägg på sociala medier att medlemmarnas realinkomster har sjunkit i takt med att inflationen skenar iväg. Om alla arbetstagare förväntas förhandla fram löneförhöjningar som stöder deras köpkraft, torde det stå klart att merpartens löner skulle vara sämre än för närvarande och löneutvecklingen skulle vara långsam. En enskild arbetstagare har inte en lika stark förhandlingsposition än vad man har som en fackligt organiserade arbetstagare.
Våra medlemmars löner förhandlas av Akavas förhandlingsorganisationer FOSU (de offentligt finansierade sektorerna) och YTN (den privata sektorn och organisationsbranschen). I mars har redan tiotals överenskommelser i löneförhandlingarna uppnåtts, till exempel inom teknologiindustrin, företagsspecifika avtal, kyrkosektorn, staten, Arbetshälsoinstitutet och nu senast universiteten. Alla dessa arbetsplatser har anställda som är medlemmar hos oss. Forskarförbundet har följt förhandlingarnas framskridande och aktivt stött förhandlarna med en kunskapsbas om medlemmarnas behov inom olika sektorer. Vi har därtill stött en höjning av strejkberedskapen, som utgör ett viktigt stöd i förhandlingarna.
De universitetsanställdas löner stiger välförtjänt med 5,5 procent redan under de följande 11 månaderna och med ytterligare 0,5 procent 2024 genom en lönepott som avtalas lokalt. Detta når givetvis inte ens i närheten av inflationsnivån som i januari var 8,4 procent. Dessutom fick vi ett exceptionellt engångsbelopp som betalas på lönerna så, att det syns i plånboken genast i vår också för dem som har de allra lägsta lönerna.
Forskarförbundets ståndpunkter i frågan om intressebevakning beslutas av förbundets styrelse, som består av representanter som våra medlemsföreningar utser vid förbundsmötet. Representanterna drar upp riktlinjer för de mål som förbundets funktionärer ger drivkraft åt tillsammans med lokala aktiva och förtroendepersoner. Inom Akava-gemenskapen samarbetar vi intensivt med olika fackförbund, och vi tror på att vi med hjälp av kollektiv styrka bäst kan stödja våra medlemmar när det stormar i omvärlden. Det viktigaste för våra medlemmar är långsiktiga och stabila utsikter i arbetslivet, och de erhållna löneförhöjningarna säkerställer nu löneutvecklingen för två år framåt.
Johanna Moisio
FöD, verksamhetsledare, före detta förtroendeman och fackförbundsaktiv sedan 2005