Forskarförbundet stöder inte förslaget om begränsning av tiden för att avlägga doktorsexamen genom lagstiftning.
I samband med ett forskningsprojekt för uppföljning och utvärdering av det nationella pilotförsöket med doktorandutbildning samlar man in information om det eventuella behovet att reglera tiderna för avläggande av doktorsexamen, det vill säga en eventuell begränsning av examenstiden genom lagstiftning. Även i Unifs rekommendationer för utveckling av forskarutbildningen (2024) föreslås det att tidsfristen för avläggande av doktorsexamen och begränsningen av giltighetstiden för rätten att avlägga examen bör granskas. Därtill framhåller man att ”Unifi påbörjar utarbetandet av ett reformförslag av universitetslagen för att begränsa rätten till påbyggnadsstudier. I samma sammanhang ska frågan om övervakningen av genomförandetiden och ansökan om tilläggstid lösas.” (Unifi 2024, 39.) Inom ramen för forskningsprojektet för uppföljning och utvärdering av pilotförsöket med doktorandutbildning kommer man inom 2024 höra olika intressentgruppers ståndpunkter gällande en tidsmässig begränsning av doktorsexamen. Det är för närvarande oklart om andra medlemmar av den akademiska gemenskapen än universitetens ledning kommer att finnas med bland dem som ska höras.
Forskarförbundet stöder inte begränsningar av tiden för att avlägga doktorsexamen genom lagstiftning. Våra talrika medlemsenkäter och enkäter för yngre forskare synliggör att majoriteten av doktoranderna inte får finansiering för hela forskningsarbetsperioden, utan för högst 1–2 år åt gången. Det innebär att forskaren blir tvungen att avbryta sitt egentliga forskningsarbete för att ansöka om fortsatt finansiering. Avsaknaden av finansieringen leder till att forskningsarbetet avbryts och i värsta fall till arbetslöshet.
– Det är mycket sällsynt att finansieringen av doktorsavhandlingen tryggad för hela forskningstiden, vilket leder till att många doktorander bedriver forskningsarbete till exempel vid sidan av ett annat arbete eller samtidigt ansöker om finansiering för sitt arbete. I dag tar det i genomsnitt 5–6 år att avlägga doktorsexamen, men det är skäl att observera hur stor del av denna tid har de facto har använts för heltidsarbetet på doktorsavhandlingen. Så länge doktorander inte kan garanteras möjlighet att avlägga sin doktorsexamen på heltid är det en dålig idé att begränsa examenstiderna genom lagstiftning, konstaterar ordförande Tero Karjalainen.
Det är absolut nödvändigt att det även i fortsättningen är möjligt att avlägga doktorsexamina i olika situationer och för olika behov, även på deltid. En tidsmässig begränsning av doktorsexamen främjar inte heller forskarnas jämlikhet och likabehandling till exempel med tanke på olika familjesituationer eller hälsotillstånd. Tvärtom anser vi att tillgänglighet till att avlägga den högsta examen och mångfalden inom forskarkåren bör främjas så att jämlikhet och likabehandlingsfrågor beaktas bättre än tidigare.
En eventuell tidsbegränsning av doktorsexamen skulle i allt högre grad lägga ut ansvaret på doktoranderna snarare än på universitetet eller arbetsgivaren när det gäller huruvida arbetet slutförs inom utsatt tid. Det gäller också vad som händer – går forskaren miste om examensrätten helt och hållet – om arbetet inte har slutförts.
– Redan nu lider yngre forskare av höga förväntningar och press, vilket i värsta fall leder till problem med den psykiska hälsan och avbrott i forskningsarbetet. Vem bär ansvaret för en potentiell arbetarskyddsrisk i en dylik situation? Redan i dagens läge låter många yngre forskare bli att ta ut semestrar och ledigheter, och de har inte tillräckligt med tid för att återhämta sig från arbetet, påminner Karjalainen.
Forskning är ett kreativt arbete där förändringar till exempel i forskningsuppgiftens upplägg i en viss grad hör till arbetets natur. Det är omöjligt att definiera ett sådant kreativt arbete med lagstiftningsmässiga tidsramar – en sådan begränsning skulle innebära en allvarlig inskränkning av forskarens akademiska frihet.
När doktorandutbildningen utvecklas bör man sträva efter att fastställa doktorsexamens innehåll och krav så att examen kan avläggas som heltidsarbete inom en viss tid (t.ex. fyra år). Uppmärksamheten bör uttryckligen riktas mot att arbetet utförs på heltid, så att olika slag av avbrott – vare sig de beror på familjeledighet, bristande finansieringen eller något annat motsvarande – genuint beaktas i den tid som har använts för att avlägga doktorsexamen. Att begränsa examenstiderna genom lagstiftning är inte en korrekt lösning.
Mer information:
Tero Karjalainen, ordförande
Miia Ijäs-Idrobo, specialsakkunnig