Många får fulla poäng från bedömningsutlåtandet, men får ändå ingen finansiering. Finlands Akademis reform av bidragsformerna för den unga forskargenerationen väcker debatt.
Fulla poäng för akademiprofessor-finansieringsansökan, men ingen finansiering fås. Situationen är bekant för många som deltagit i Finlands Akademis utlysningar, även Atte Korhola, professor i miljöförändring vid Helsingfors universitet.
Även Korholas senaste ansökan fick utmärkta kvalitetspoäng från finansieringsansökans bedömningsutlåtande.
”Nu har det kommit tre avslag i följd. Alla ansökningar har varit utmärkta, men det kommer ändå ingen finansiering. Det är synd. Palsmyrarnas klimatpåverkan måste undersökas, men utan finansiering lyckas det inte.”
Det är trots allt många sökande, och Korhola är också själv medveten om att finansiering inte kan beviljas till alla villiga.
”Säkert har väldigt bra projekt fått finansiering, men det är synd hur stor mängd utmärkta ansökningar som blir utan. Det känns som om bidragsreformen är en bidragande faktor i detta. Forskningsplanen betonas för mycket, trots att den inte är någon garanti på bra forskning. Även tidigare meriter och forskningens samhälleliga betydelse borde beaktas bättre.”
Korhola önskar att även andelen finansiering som bygger på fri konkurrens borde höjas.
”Finlands Akademis budget borde få höjas så att beviljandeprocenten skulle stiga till kring 30 procent, såsom numera är fallet i USA.”
Bidragsreformen har väckt debatt
Finlands Akademi förbereder en reform av bidragsformerna för den unga forskargenerationen. Den slår samman bidragsformerna och slopar kravet på rörlighet. Därtill förkortas akademiforskarbidraget till fyra år. Forskardoktorbidraget däremot förlängs samtidigt med ett år.
Finansieringsperioden förkortning har väckt diskussion i forskarkretsar bland annat eftersom även en finansieringsperiod på fem år har internationellt sett ansetts vara relativt kort. Dessutom har reformen kritiserats för att den försvagar unga forskares position och vetenskapens konkurrenskraft.
Finlands Akademi har motiverat ändringen av finansieringsperioden med att man är tvungen att balansera mellan längden och ansökningsbelastningen. Den nya bidragsformen är med andra ord en slags kompromiss.
”I praktiken slopas det gamla akademiforskarbidraget och forskardoktorbidraget, och i fortsättningen finns endast den nya bidragsmodellen för akademiforskare. Den nya finansieringen för fyra år är betydligt mer flexibel än tidigare modeller. Målet är att flexibiliteten så långt som möjligt ska betjäna behoven hos olika branscher och verksamhetsformer”, förklarar Jussi Vauhkonen, direktör för ansvarsområdet för utveckling av forskningsfinansiering vid Finlands Akademi.
Vauhkonen medger att det finns missförhållanden i efterfrågan i Finlands Akademis bidragsmodeller. I praktiken kan man inte bevilja finansiering till mycket framgångsrika forskningsprojekt, eftersom det finns många utmärkta ansökningar och det finns endast en viss mängd pengar som delas ut.
”De sökande är många. Om ansökan får högsta möjliga betyg i vår internationella kollegiala bedömning, är forskningsplanen verkligen mycket bra och arbetet är på utmärkt nivå. Det lönar sig absolut att fortsätta det arbetet. Jag önskar att ett nekande beslut från oss inte innebär att forskningen upphör.”
Vauhkonen påpekar att utöver bedömningsutlåtandet påverkas finansieringsbeslutet av bland annat vetenskapspolitiska mål, jämställdhet mellan könen och övriga jämställdhetsperspektiv. Ingen viss vetenskapsgren får hamna i skymundan.
”Den sökande kan ha svårt att gestalta dessa övriga delområden, som påverkar finansieringsbeslutet vid sidan av bedömningsutlåtandet.”
Att bli utan finansiering tär på motivationen
De undersökningar som inte får finansiering blir emellertid i praktiken ogjorda. Enligt Atte Korhola lider då motivationen för forskningen ofrånkomligt.
”Det krävs långsiktig forskning och datainsamling. När forskningen avancerar uppstår hela tiden nya problem och mer som ska undersökas, så forskningsarbetet ska inte betraktas på kort sikt.”
Korhola tror att situationen i värsta fall kan leda till kompetensflykt utomlands.
”I ett land av Finlands storlek finns en risk för att de bästa forskarna slutligen åker härifrån. Det kan inte gynna någon. Även om min största oro gäller unga forskares möjligheter, tänker jag att även längre hunna forskare borde erbjudas flera olika bidragsmodeller. När man ser på situationen i världen är forskningsperioderna ofta sådana stunder som ger upphov till en stor mängd nya samarbetsformer och ny forskning.”
Jussi Vauhkonen vid Finlands Akademi sväljer inte kritiken om att Akademins finansieringsbeslut skulle påskynda kompetensflykten.
”Akademin spelar givetvis en roll i helheten, men lösningarna som är kopplade till forskarkarriären ligger framförallt i händerna på forskarnas arbetsgivare, dvs. universiteten och övriga forskarorganisationer.”
Det kan ta en tid att hantera besvikelsen
Ett negativt finansieringsbeslut är en stor besvikelse. Det tar tid att komma över den. Enligt företagspsykologen Heli Hannonen vid Arbetshälsoinstitutet måste man först acceptera känslan av besvikelse, även om det skulle vara trevligare att driva bort den obehagliga känslan. Besvikelsen kan även kännas i kroppen.
”Efter att man accepterat känslan kan man fundera över var i kroppen man känner obehaget. Om det till exempel klämmer åt i mellangärdet, kan man fundera över hur man får mellangärdet att slappna av”, berättar Hannonen.
Det är också bra att uttrycka sina tankar i ord. Man kan gå igenom besvikelsen till exempel med kolleger, vänner eller familjemedlemmar. Att skriva kan också vara till hjälp.
”När man klär sina känslor i ord, kan man komma tillbaka till dem senare. Dessutom särskilt i belastande arbetssituationer är det bra att göra sådant som ger gott humör.”
Att komma över besvikelser är individuellt. Om den obehagliga känslan blir kvar kan man sätta upp ett datum för sig själv fram till vilket man har tillstånd att beklaga sig över saken.
”Man kan även ha hjälp av en orosstund. Förenklat är en orosstund en stund som man bestämmer på förhand och under vilken man kan bekymra sig. Det är emellertid inte bra att göra detta precis innan man går och lägger sig.”
Det viktigaste är att komma ihåg att till exempel finansieringsansökans godkännande inte troligtvis beror på individen eller på okunnighet.
”Det är bäst att inte ta ett avslag personligt. När man planerar följande ansökningsomgång kan man redan på förhand fundera över vad som händer om ansökan inte godkänns. Det är bra att ha reservplaner, de hjälper dig att gå vidare mentalt.”
Text: Pi Mäkilä
Bilder: Otavamedia
Översättning: Nelli Loppinen