FUI-arbetet söker sin plats inom yrkeshögskolesektorn
För ganska precis två år sedan fick jag till min glädje höra att jag valts till uppgiften som äldre forskare vid en yrkeshögskola. Eftersom jag är en sådan här fackföreningsaktiv, började jag redan innan jag inledde arbetet söka information om vilket slags kollektivavtal som tillämpas på min nya arbetsplats. Jag upplevde emellertid inte att sökandet gav mig något svar. Jag fann helt enkelt inte mig själv i yrkeshögskolornas kollektivavtal.
Mina tidigare arbetserfarenheter hade jag främst från universitetssektorn. Där hade jag vant mig vid att samma paragrafer i kollektivavtalet gällde såväl undervisnings- som forskningspersonalen. Detta har varit alldeles logiskt, eftersom det till majoritetens arbetsbild hör både undervisning och forskning. I det kollektivavtal som tillämpas i yrkeshögskolorna hittade jag dock till min förvåning endast paragrafer som gäller undervisningspersonalen och separat för personalen som arbetar inom administrationen och stödtjänsten. Men om jag är en äldre forskare vid en yrkeshögskola, så vem är jag sett ur kollektivavtalssynvinkel?
När jag hade inlett mitt arbete, framgick det att jag på papper hörde till kategorin administrations- och stödtjänstpersonal, eller HTP, som det förkortas på finska i vardagen. Småningom har det gått upp för mig att forsknings-, utvecklings- och innovationsarbetets (FUI) totala osynlighet i yrkeshögskolornas kollektivavtal bara är ett exempel på hur FUI-arbetets kutymer och kulturer ännu söker sin plats på yrkeshögskolefältet.
Ledningen låter FUI-uppgiften hamna i skuggan av utbildningsuppgiften
FUI-verksamheten har hört till yrkeshögskolornas lagstadgade uppgifter sedan år 2003, och särskilt under de senaste tio åren har FUI-verksamhetens omfång vuxit märkbart. Att döma av studier och utredningar ligger tonvikten i yrkeshögskolornas vardag märkbart mer på utbildningsuppgiften än på FUI-uppgiften. I en enkät gjord år 2018 tillfrågades personal vid yrkeshögskolor om sin åsikt beträffande sätten på vilka deras egen organisation leds. Av svaren framgick klart att man hos ledningen såg en stark inriktning mot undervisningsverksamhet, mycket tydligare än mot forskningsverksamhet.
Att utbildningsuppgiften kommer i första hand framfördes även i en kvalitativ fallstudie, som undersökte intressegruppsamarbete i samband med FUI-verksamhet under coronatiden. En del av personerna som intervjuats för undersökningen hade upplevt att organiserandet av högklassig distansundervisning prioriterats i denna undantagssituation. Samtidigt hamnade frågorna om kontinuitet i FUI-verksamheten och vikten av att säkerställa upprätthållandet av samarbetsnätverk i bakgrunden.
Förenandet av undervisnings- och FUI-arbetet är en utmaning i vardagen
I arbetsbilden för medlemmar av HTP-personalen som rekryterats för FUI-uppgifter, som jag själv, finns endast FUI-arbete. I yrkeshögskolorna är det emellertid typiskt att FUI-arbetet och undervisningsarbetet sammantvinnas med varandra. Medlemmar av undervisningspersonalen, som lektorer och överlärare, kan vid sidan av sina undervisningsuppgifter i sin arbetsbild ha varierande mängder av FUI-arbete. År 2018 ungefär hälften av yrkeshögskolornas personal i en enkät sitt intresse för såväl undervisnings- som FUI-arbete.
Kutymerna för hur man förenar olika slags uppgifter kändes emellertid till vissa delar besvärliga i yrkeshögskolornas vardag. Deras historia som utbildningsorganisationer syns till exempel fortfarande starkt i kutymerna för hur man planerar arbetet. De vedertagna handlingsmönstren har även väckt kritik i utredningen som riktade sig till yrkeshögskolornas personal. I undervisningspersonalens arbetsplaner fördelas tiden enligt de krav och antaganden som gäller för undervisningsarbetet. Det kan vara svårt att foga in FUI-projekt som kommer mitt i läsåret och samtidigt baka in dem i en arbetsplan som är färdigt fullspäckad med undervisningsarbete.
Det känns inte heller alltid som om det finns förståelse för hur mycket tid FUI-arbetet kräver. För det första beviljas den arbetande inte nödvändigtvis tillräckligt med arbetstid för planering och beredning av projekten. För det andra hänvisar forskarna till de långa tidsspann som gäller särskilt vetenskapliga publikationer. Enskilda forskare blir i samband med sina forskningsprojekt tvungna till att själva fundera ut på vilken tid de skall kunna färdigställa publikationerna när finansieringsperioden för ett projekt löpt ut. I enkäten rapporterades också att man ibland kan få lov att göra forskningsarbetet ”på extra tid”.
Från utbildningsorganisation mot utbildnings- och FUI-organisation
Målsättningen är emellertid inte att man i yrkeshögskolorna ska börja prioritera FUI-uppgiften framom utbildningsuppgiften. I stället borde betydelsen av båda uppgifterna på ett naturligt sätt synas i yrkeshögskolornas vardag.
Yrkeshögskolorna har i sökandet av finansiering för och genomförandet av FUI-projekt redan en längre tid visat att de inte enbart är utbildningsorganisationer. De är dessutom även internationellt sett är trovärdiga och ambitiösa FUI-organisationer. Nu vore det hög tid för dem att visa samma sak också i FUI-verksamhetens vardag. Nu fordras det att man aktivt reflekterar över och utvecklar arbetsplaneringen och resursfördelningen samt ser över de titlar, karriärvägar och anställningsvillkor för de personer som utför FUI-arbete.
Jag väntar och ser om jag åtminstone efter den följande förhandlingsrundan kanske hittar mig själv och FUI-verksamheten i yrkeshögskolornas kollektivavtal.
Sanni Tiitinen
Skribenten är vice ordförande i Forskarförbundet samt ordförande i det nygrundade Finlands yrkeshögskolors forskare ry. Hon är till sin akademiska bakgrund socialpsykolog och arbetar som äldre forskare vid Jyväskylä yrkeshögskola. På sin fritid joggar hon bland annat med sina hundar, yogar samt håller på med kreativt skrivande.
Texten är delvis baserad på en artikel skriven av Sanni Tiitinen som våren 2023 publicerades av Akava Works ”Kestävää ja inhimillistä kasvua ammattikorkeakoulujen TKI-toimintaan”. (”Hållbar och mänsklig tillväxt i yrkeshögskolornas FUI-verksamhet”)
Källor:
Aarrevaara, Timo, Sanna Ryynänen, Ville Tenhunen & Pekka Vasari (2021) The Finnish Academic Profession’s Divided Opportunities in Management and Governance. Acta Paedagogica Vilnensia, 46, 43–53. https://doi.org/10.15388/ActPaed.2021.46.3
Aarrevaara, Timo, Pekka Vasari & Ville Tenhunen (2022), The Teaching-Research Nexus of the Academic Profession in Finland, Estonia and Sweden. In: Futao Huang, Timo Aarrevaara & Ulrich Teichler (toim.) Teaching and Research in the Knowledge-Based Society. Historical and Comparative Perspectives. Cham: Springer, 161–179. https://doi.org/10.1007/978-3-031-04439-7_9
Mäki, Kimmo, Liisa Vanhanen-Nuutinen, Sampo Mielityinen & Sami-Pekka Hakamäki (2019) Kiviä ja keitaita II. Ammattikorkeakoulutyö muutoksessa. Helsinki: Haaga-Helia ammattikorkeakoulu. Tillgänglig: https://www.haaga-helia.fi/sites/default/files/file/2020-10/kivia-ja-keitaita.pdf
Salomaa, Maria & Andrea Caputo (2021) Business as usual? Assessing the impact of the COVID-19 pandemic to research, development and innovation (RDI) activities of universities of applied sciences. Tertiary Education and Management, 27(4), 351–366. https://doi.org/10.1007/s11233-021-09079-z
Läs även tidigare bloggar som behandlar temat:
https://tieteentekijat.fi/tieteentekijoiden-tyoskentelyoloja-kehitettava-ammattikorkeakouluissa/
https://tieteentekijat.fi/akateeminen-kameleontti-loysi-rauhan/